Internethat beror på bristande utbildning

Varför beter sig folk som de gör på internet? Jo, de vet helt enkelt inte hur de annars ska bete sig. Ingen har någonsin berättat det för dem.

Ingen normalt funtad vuxen person kommer gå runt på stan och skratta högt åt folk med handikapp, med annan etnisk bakgrund, med talsvårigheter eller en fläck på kläderna. Han kommer inte pissa ner på spåret på pendeltågsstationen, skrika högt rakt ut i luften om han vill något, avbryta totala främlingars samtal för att meddela att det är tråkigt och han kommer inte heller välta omkull gamla gubbar med rollatorer för att det är humor.

Men samma person kommer bete sig precis så i samma stund han sätter sig framför sin dator. På chattar, internetforum, facebook… you name it. Han kommer dessutom vara totalt oförstående till folk som försöker tala honom tillrätta.

Varför är det så? Anonymitet sägs vara problemet. Kanske till en viss del. Men vi är också rätt anonyma ute på stan och skulle slippa undan med mycket som vi ändå inte gör. Det är bristen på utbildning och kanske framför allt bristen på ”vuxna” förebilder som är problemet.

Varför beter vi oss inte på stan som människan i exemplet ovan? Jo, för att våra föräldrar, lärare, kompisar och även ”samhället” (tv, tidningar, osv.) har, sen vi var små, berättat och visat hur vi ska bete oss som vuxna människor. Men ingen har berättat hur vi ska bete oss på nätet. Det borde ingå som ett ämne i skolan så fort man lärt sig skriva.

Turist 2.0

Jag har precis kommit tillbaka från en långhelgresa till Paris. Det nya med den resan mot alla tidigare var att varken jag eller frugan tog med oss våra kameror. Vi har inte ens tänkt tanken, visade det sig.

En tanke slog mig faktiskt för något år sen. Vad är det för mening att springa runt på ett museum och ta bilder på föremål? Oavsett vad du har med dig för utrustning och hur bra du är som fotograf så hittar du garanterat en bättre bild av föremålet på nätet på bara någon minut. Tagen under bättre ljusförhållanden, av ”husets fotograf”, efter stängning, utan massa folk runt omkring… så varför bära med sig en kamera? Om man inte är fotograf förståss och då tar det lite som en sport. Men jag är inte fotograf och förmodligen inte de flesta turister heller.

Visst, man vill ha bilder av sig själva och varandra på avlägsna platser, det förstår jag, och där är mobilkamerorna ofta tillräckliga. Man brukar ju endå knappt titta på bilderna man tagit. Man kör kanske igång ett bildspel när familj eller vänner kommer på besök, som ingen ser hälften av innan de tröttnar, eller så lägger man upp de på Flickr, Picassa, eller Facebook. Så det räcker om kvalitéen blir tillräckligt för att skryta var man varit.

Appropå skryta… det är ju en funktion som bilder brukade ha. Titta var jag har varit! Men nu räcker det att bara checka in på Facebook (eller Gowalla, Forsquare eller var man nu har sina vänner).

Så, checka in på varje plats du kommer till (det hjälper dig dessutom att minnas var du har varit) och ta inga bilder av tavlor på muséer (de finns att hitta på nätet). Insup atmosfäreen och njut istället.

Eller har jag fel?

Våga ta betalt för nyheter på webben

Mycket skrevs nyligen om The Times PayWall, och hur många läsare och hur mycket annonsintäkter sajten förlorade genom att begränsa tillgången till sina artiklar för endast betalande prenumeranter. 

Andra sätt som tidningar använde att ta betalt på webben var (och är?) att låsa sina arkiv, och ta betalt för att komma åt dem. Men, med handen på hjärtat, vem har behovet att betala för gamla nyheter? Någon enstaka student som forskar i något och inte hittar det han söker på biblioteket? Eller hur tänkte man där när man låste?

En bransch som tänkte annorlunda var börsen. Där är senaste siffrorna guld värda, medans den breda allmänheten får fördröjda siffror gratis. Oftast är det en fördröjning på 15-20 minuter som gör att informationen är intressant för de flesta, men inte för hard core daytraders, som vill ha den i realtid och är beredda att betala för det.

Varför inte göra som börsen och ta betalt för de nyaste nyheterna? Och släppa de fria efter ett tag. Om du har något att komma med (inte bara klipp och klistra från TT) och en skara läsare som tycker att det du gör är värt att betala för, så borde du få in slant den vägen. De som verkligen vill ha dina nyheter först kommer att betala. De kommer med all säkerhet inte vara så många som du hoppas på, men några borde det väl bli.

Resten av besökarna kommer få nyheterna senare. Och lås för guds skull inte ditt arkiv, utan gör det ordentligt sökbart så att du får upp dina annonsvisningar och tjänar pengar på det. Bara för att du tar betalt av dina läsare behöver inte betyda att du måste låsa ute annonsörerna.

Problem med tiggande romer? Här är en lösning! ;)

Senaste dagarna har det blossat upp en debatt om olovlig utvisning av tiggande romer till Rumänien.

Polisen misstänker att det är organiserat tiggeri. Folk som bussas hit, lever 29 personer i en lägenhet och förmodligen utnyttjas av ligor.

Vi har ju redan i Sverige en lag som med bra resultat löser ett liknande ”problem”, dvs. prostitutionen.  Den enklaste lösningen på tiggeriproblemet är att kriminalisera ”torskarna”. Straffa alla de som ger tiggarna pengar, gärna ordentligt, t.ex. med 6 månaders fängelse, så försvinner problemet och tiggarna.

Och när detta är gjort, kan man ta sig an gatumusikanterna. 😉

Blir 10-talet äpplets decenium?

I datorsammanhang blev 80-talet hemdatorns år. Det fanns lika många datorvarianter som det finns mobiltelefonmodeller idag.  Amstrad, Amiga, Atari, Macintosh, Spectrum, Commodore, IBM och allt vad de hette.

Under 90-talet försvann de flesta, och IBM-klonerna tog över. Det blev inte så mycket datormärke, utan operativsystem, som blev det viktiga. Och där sopade Microsoft mattan med sitt Windows och allt vad det innebar. Efter att Windows 95 lanserades såg det ut som om inget skulle kunna stoppa Microsoft. I princip hela kontors- och dataspelbranchen vilade på Microsofts programvara. Microsoft förstod även vikten av internet och kom ikapp på den fronten, med en webbläsare som länge var totalt dominerande. Men man byggde också hårdvara: tangentbord, möss, joystickar. Microsoft betydde innovation och kvalité.

När 00-talet kom, hade ett sökmotorföretag blivit större än alla andra, eftersom det var så minimalistiskt. Google levererade bättre sökresultat snabbare, och utan en plottrig ”portal”. Man insåg värdet i riktade textannonser och är nu de facto standard i internetannonsering. Google har även tagit fram (eller köpt in) applikationer för dokumenthantering direkt på webben. Med ett kontorssvit, mailprogram, videochatt, kommande eget operativsystem, och en massa annat men framför allt sin sökmotor och sina annonser äger Google 00-talet.

Nu kommer 10-talet. Mörka moln börjar synas på Google-himlen. Moln som bör kännas bekanta för Microsoft. Google har helt enkelt blivit för stort. Stämningar kommer tätt, innehållsleverantörer hotar med att blockera Googles sökmotor. Googles stora satsning,  Wave, ser ut att floppa. Kommande operativsystemet, Chrome OS, ser ut att vara lite för mycket webbaserat för att på riktigt ersätta de andra, även om det har potential.

Under tiden som allt detta pågick har ett litet datorföretag rest sig ur askan. Apple. Med snygga, moderna datorer, musikspelare och telefonen iPhone, men framför allt, med butiken iTunes store. Det är svårt att sia om framtiden, för visst kan Google krossa iPhone med Android, och billiga Google-datorer med Chrome OS kan ta över världen… men jag ser någonstans ett Apple, som tar för sig mer och mer. Med iTunes strore som gemensam bas för försäljning och uthyrning av allt från musik, filmer, iPhone-appar till datorprogram och spel för direkt nerladdning. Kanske även uthyrning av bilar eller annat, direkt från Apples butik. Men det är butiken som är styrkan. Den kommer nog behövas öppnas för fler aktörer, åtminstone delvis… vi får se.

Regionsskydd på en ny nivå

Mitt äventyr med Sony-DVDn fick mig att tänka på det där med kopieringsskydd. Speciellt regionsskydd, som man har på DVD. Du vet, skivor med region 1 kan ses i USA, region 2 i Europa, osv. För att det inte ska gå att njuta av filmer från en annan världsdel.

Musik regionsskyddas också. Inte på CD-skivor dock, för ingen tänkte nog på det då det begav sig, men Spotify t.ex. har regionsskydd! Du får bara lyssna på Spotify i Sverige. Om du är utomlands, så fungerar det om du har köpt premiumabonnemang. Vilket innebär, att Spotify måste ha koll på var du är när du lyssnar på din musik. Förmodligen med IP-nummer.

Men om man nu skulle vilja ta det här ett steg längre… (läs: jävlas med folk ännu mer) så skulle man ju kunna använda GPS. Det finns GPS inbyggt i nästan allt möjligt nuförtiden. Jag har det i båda mina mobiltelefoner och även i den laptop som jag skriver detta inlägg på. Tänk om Spotify, eller andra, skulle använda den. Det öppnar för helt nya sortens abonnemangsformer. Musik på jobbet t.ex. Full access så länge du är inom 100m från jobbet. Kommer du längre bort blir det tyst. Eller köpa musik till mobilen, som bara får lyssnas på i Flen, för en billig peng. Ja… du förstår.

Det finns oanade möjligheter att med ny teknik begränsa sina kunder. Jag kan inte vara den enda som har tänkt på det här, så du får vara säker på att det snart kommer dyka upp i en Sony-pryl nära dig.

It’s a Sony…

Alla som känner mig vet jag hatar Sony. Det är en lång och trogen relation mellan mig och det företaget, som gång på gång förstärks av små vardagliga saker. Det spelar nästan ingen roll vilken del av Sonykoncernen som gör något, det brukar ändå bli fel någonstans.

När jag igår äntligen hade lite tid att se en film, så tänkte jag se Änglar och demoner (utgiven av Sony Pictures), som jag fick låna av svärmor. Original, på DVD. Helt lagligt. Men det gick inte. Sony Pictures säljer nämligen trasiga DVD-skivor, som inte går att se på en dator. Och eftersom en HTPC är den enda DVD-spelaren jag har, så blev det ingen filmkväll. Weeee…. It’s a Sony.

Ja, jag vet att det går att lösa, men ändå.

Vart tog min reklam vägen?

Det tycks finnas en allmän uppfattning att all reklam, både på internet och IRL är av ondo. AdBlock is king och det verkar också finnas seriösa (mer eller mindre) förslag att man ska kunna betala för att slippa denna reklam. Att köpa sig fri, helt enkelt.

Själv tycker jag inte att man ska betala för att slippa reklam. Man ska betala, för att få mervärde. Saker och ting måste kosta, även på nätet, för att det ska vara möjligt att driva en verksamhet som kan sätta mat på bordet för sina ägare. Det ska kosta pengar, men de som inte betalar ska inte bli utelåsta.

Att ha tidningar med låsta arkiv är puckat. Det finns ju inte mycket mervärde för speciellt många i att rota i gamla nyheter, så betalningsviljan kan inte vara speciellt stor. Betalningsmodellen ska vara lite av samma modell som på teatern. De som betalar mycket får parkettplats och de som betalar lite eller inget alls får sitta bakom pelaren. Men ingen ska låsas ute.

Mervärde är en enskilld sak. Det som är mervärde för mig behöver inte vara mervärde för dig, och tvärt om. Vad som är mervärde och inte kan också bero på yttre förutsättningar.

Jag har haft Spotifykonto rätt länge. Fick det för att jag är kund hos Bredbandsbolaget. Inte mer med det.  Jag kunde för inget i världen förstå att folk var villiga att betala 99kr i månaden för den tjänsten. Bara för att slippa reklam. Ren idioti.

Mervärdet damp ner i form av en HTC Hero. Helt plötsligt kunde jag ladda ner en ”app” och ta min musik med mig på ett enkelt sätt vart jag än gick. Även om det direkt i telefonen finns möjlighet att gratis lyssna på mina egna mp3-filer, så var alternativet att betala en peng för att lyssna på all möjlig musik intressant. Och det tog inte många dagar innan jag tecknade ett Spotify premiumabonnemang. Det kommer kosta mig nästan 1200kr/år för musik jag inte ens kommer att äga. Men det är det värt. För mig.

Jag lyssnar på Spotify i telefonen varje dag jag promenerar till jobbet nu, men det är något som saknas. Reklamen. Den blev jag ju av med när jag betalade.

Jag känner mig lite utanför när vissa i-landsproblem behandlas vid fikapausen på jobbet. Men inte bara det.

När jag hade ett vanligt Spotifykonto så fick jag reda på saker. Reklam. ”Hej, jag heter….. och jag har precis släppt en skiva, du kan lyssna på den om du klickar här”. Och jag klickade och lyssnade. Även om det för det mesta inte var min musiksmak. Eller så kom det lite information från Bredbandsbolaget om olika tjänster jag kunde teckna. Även om jag inte var intresserad för stunden så fick jag reda på att de fanns.

Men nu har jag ett premiumkonto. Och jag får inget veta. Även om det tydligen är bevisat att de som laddar ner mycket musik också köper mest så hålls jag som betalande kund utanför allt detta. Är det rätt? Alla de band som betalat pangar för sin reklam blir bara hörda av människor som inte betalar. De med betalningsvilja får inte höra deras budskap. Och det finns ingen möjlighet för mig att lyssna på reklamen. Den reklamen som visade sig vara ett mervärde för mig, som jag började sakna först när det försvann.

Därför efterlyser jag en funktion i Spotify som gör det möjligt att slå på reklamen även som betalande kund. Rent av en reklammeny, där jag får lyssna på all reklam som finns för stunden. Vem vet, kanske jag köper något?

Varför Drupal inte håller hos Bonnier

Efter att Resumé nyligen släppte nyheten att Bonnier är på väg att byta CMS för sina största sajter till Episerver hördes det en hel del röster om att Drupal skulle vara ett likvärdigt eller rentav bättre alternativ för Bonnier. För sajter som Di.se, Dn.se, Sydsvenskan, Expressen… kom igen.

Jag säger inte att Drupal är totalt värdelöst, för det är trots allt ett hyffsat komplett CMS som man får out-of-the-box, men det räcker inte långt när det gäller sajter av den här storleken och komplexiteten.

Låt mig ta upp några exempel. Det finns betydligt fler, men här kommer ett par stycken.

Myten om moduler till allt mellan himmel och jord

Joakim Jardenberg reagerar på sin blogg på att det endast finns ”ytterst få” Extras (motsvarande moduler i Drupal) registrerade på Episervers sajt. Det finns ju tusentals för Drupal. Men det är en sanning med modifikation.  Drupals moduler finns inte på riktigt. Förutom de välkända som Nodequeue, Views, CCK, och ett par till (som alla har en motsvarighet i Episerver out-of-the-box) finns det inte många som faktiskt fungerar, är uppdaterade, eller intressanta för en bredare publik. Flera registrerade Drupalmoduler är dessutom bara idéer, utan en enda rad kod. The Drupal Way. Publicera allt öppet, så kanske någon hakar på. Eller inte.  Andra moduler har blivit övergivna så fort deras skapare hittade ett riktigt jobb. Episerver bygger på .Net-platformen och där finns ju rätt många högklassiga moduler att tillgå om man nu skulle vilja ha sådana.

Men det spelar ingen roll egentligen, eftersom de här modulerna används inte i så här stora sajtbyggen.Vare sig det gäller Episerver eller Drupal, så skrivs de affärsanpassade modulerna in-house.

The Drupal Way

Drupals absolut största användargrupp är små sajter som ligger på webbhotell och drupalkärnan är anpassad så att den ska vara enkel att använda för dessa användare. Även om det offentligt pratas och skrivs allt mer om Entreprise Drupal så är det rent av omöjligt att få in de förändringar som behövs i Drupalkärnan. Stora, prestandakrävande stajter ser lite annorlunda ut under huven än små privata bloggar. Att t.ex. lagra cachedata i databas är ett skämt. Men de stora sajterna är så få till antalet att deras krav inte kommer med. Men det är Open Source, så man får göra sina egna ändringar i Drupalkärnan (och flera sajter gör det). Och sen applicera dem varje gång Drupal släpper en uppdatering. Om och om igen, version efter version.

Sättet Drupal är skrivet på

Uppyggnaden med moduler som krokar in på olika ställen på sidan var säkert state of the art för ett sånt system när det begav sig. Idag stödjer t.o.m. PHP objektorienterad programmering.  Dessutom körs alla modulerna på alla sidor, vilket gör att sajten antingen måste ha få sidor (sidmallar) eller lite funktionalitet. Eller få besökare. Annars håller det inte.

Prestanda och tillgänglighet

Ta di.se som exempel. Det brukar ligga runt 100 artikelpuffar på förstasidan. Flera av dem har dessutom kopplade artiklar. Förutom puffarna ligger det listor med mest lästa, mest kommenderade, mest skickade, börstips, börsfokus, telegram… En förstasida bestående av sisådär 200-300 noder utvalda av nära en halv miljon noder, som ska levereras ett par hundra gånger i sekunden. Det får en Drupalinstallation att sätta sig i ett hörn och gråta en skvätt. Även med cache påslaget. Och då är detta bara första sidan.

Vidare ska de här sajterna aldrig ligga nere. Om sajten är nere i en minut så påverkas tiotusentals besökare. Drupal klarar inte en kontrollerad större uppdatering utan att tas ner.

Teknik

Vi har Drupal med PHP och MySQL på ena sidan mot Microsoft .NET och MS SQL Server på andra sidan. De spelar inte ens i samma liga. Visst kan man få PHP och MySQL göra rätt mycket om man slänger hårdvara på dem med i enterprisesammanhang så saknas det rätt mycket. Både vad gäller funktionalitet och prestanda.

Framtidssäkert

Det system som Bonnier nu bygger bör vara framtidssäkert. Med facit i hand så har ju Dn.se och Di.se hållit fast vid sina respektive CMS-system i över 10 år. Vem vet när det blir dags för nästa satsning av denna storlek?  Det sägs att valet av Episerver är en inlåsning medan Open Source inte är det. Men är det så? Är det säkrare att satsa på ett företag (som det dessutom går rätt bra för) eller på ett löst sammansatt gäng människor som skriver varsin modul.  Inte ens Acquia räddar biffen idag. Vad händer om en utvecklare av en Drupalmodul blir sjuk? Eller råkar ut för något? Eller bara tappar intresset? I teorin kan ju ”någon annan ta över” men på riktigt? I några Open source projekt blir det så, men i de flesta inte. Jag tror inte att finns någon risk att Drupal går under inom en överskådlig framtid däremot kan någon av de viktiga modulerna, som ofta underhålls av en enstaka eldsjäl, sluta utvecklas eller hamna på efterkälken. Ska då Bonnier ta över utvecklingen av modulen? Det är nog inte riktigt deras affärsidé.

Det finns flera lyckade projekt där rätt så stora och kända sajter använder Drupal. Det skulle säkert även gå att skriva om Drupal så att det funkar för Di.se och Dn.se. Det skulle säkert gå att segla jorden runt i en optimistjolle också. Men varför? När man väljer ett CMS så gör man det för att bygga sina funktioner runt det, inte att skriva om det. I så fall skulle man ju lika gärna kunna skriva sitt CMS själv till att börja med.

Drupal kommer kanske någon gång att nå den mognad där den kommer vara intessant för stora sajter. Men den är inte där i version 6, kommer inte vara där i version 7 och förmodligen inte i 8 heller. Och Bonnier byter system nu, inte om fem år.

Därför tror jag mer på Episerver än Drupal i det här fallet.

Hej bloggen…

Nu har jag alltså gjort det jag i så många år skrattat åt. Jag bestämde mig för att starta en blogg.

Jag är till vardags utvecklare i ett rätt så stort familjeföretag 😉 Jag har haft internetkonto sen innan HTTP, och är alltid uppkopplad.

Tanken med bloggen är att lufta några idéer och tankar som jag då och då brottas med. Främst inom ämnen som internet, teknik och media. Det lär väl slinka in en och annan politisk kommentar också. Speciellt när politik och internet möts.

Jag har startat den här bloggen främst för att skriva av mig. Du får stå ut med att bloggen har stadardtema och relativt lite lullull. Det kommer kanske ändras någon gång, men inte nu.

Det här får avsluta mitt första blogginlägg någonsin. Men innan jag går, för att få det överstökat (kalla det fördomar jag har om bloggare)… här kommer en nytagen bild på min katt.

katten Minouch