Historien bakom en tweet

Många följer Stockholmspolisens twitterkonto. Lite snabba, automatiska, uppdateringar. Ett rån här, en olycka där. Det här inlägget handlar om just en sån. Det skickades lördagen 24/5 kl.10.06 och var precis som alla andra sådana uppdateringar. Inte mycket att bry sig om.

Några timmar senare ringde min syster och berättade att hon låg på sjukhus. Hon cyklade längst Odengatan, till ett träniningspass, och blev påkörd bakifrån av en bil. Hon minns inte olyckan, när hon vaknade till så stod det redan folk omkring henne. Polis och ambulans var snabbt på plats och tog henne till akuten. Det visade sig att hennes fot var krossad så pass att den behövde skruvas ihop. Preliminärt 3 månader med gips och sen 9 månaders rehabilitering.

Men min syster, Patti, är inte vilken syster som helst. Hon är elitidrottare. Svensk mästare i Brasiliansk Jiu Jitsu och silvermedaljör i EM. Några dagar efter olyckan skulle hon varit på plats i Los Angeles och tävlat om en VM-titel. Men nu blev det inte så.

Ni som någonsin kört längst Odengatan, från S:t Eriksplan ner mot Odenplan vet ju hur det ser ut där. Raksträcka, Vasaparken på ena sidan, inga rödjlus, inga korsningar, fri sikt. Hur man vid sådana förhållanden kan köra på en cyklist övergår mitt förstånd.

Olyckan har kostat Patti ett VM, och kanske mer därtill. Men just för att hon är en sann kämpe, så vet vi, att det kommer ett VM nästa år också, och där kommer hon visa vad hon går för.

Krya på dig syrran!

Se Nationaldagen som en firmafest

Vi firar Nationaldagen i Sverige idag. Eller gör vi? Nationaldagen blev ju lite påtvingad uppifrån, fast ingen (eller nästan ingen) vet egentligen vad vi ska fira, hur och varför. ”Är det inte nationalistiskt?” frågar man sig i morgonsoffan på TV. Och vem är egentligen svensk nog att fira? Så här kommer en liknelse, som kanske gör det lättare för oss alla att fira och vara stolta över det.

Se nationaldagen som en firmafest eller team-buildingaktivitet. Många glada tillrop, mycket ”vi är bäst”, ”vi ska bli bäst”, ”vi ska tillsammans krossa konkurrenterna”. Vilka är med på firmafesten? Jo, de som just nu jobbar på företaget. De är en del av företaget och det är deras bidrag och arbetsinsats som gör företaget till det det är. Om ett tag kommer vissa sluta, andra pensioneras, nya personer börja. Vissa kommer gå till de konkurrenter de idag så gärna vill krossa, andra kommer komma från dessa konkurrenter. Men just nu, just idag, är det dessa personer som är firman.

På samma sätt med Sverige. Vi är många här. Vissa föddes här, andra kom hit som flyktingar, ännu andra för att jobba. Vi kanske kommer flytta vidare till andra länder, när vi hittar kärleken, eller jobb. Eller bara för att ta ett sabbatsår efter plugget. Men just nu, just idag, är det vi som är Sverige.

Så, ut och fira med er, vifta med flaggan, sjung nationalsången, var glad, för idag är det fest i landet som du, just du, är med och formar.

Heja!

Data-/tekniknyheter?

En vanlig nyhetssändning brukar var indelad i Nyheter, Sport, Ekonominyheter och väder. Men bör man inte se över denna indelning? Är det verkligen så vitigt för oss i Sverige att veta vem som gjorde mål i hockey på andra sidan jorden medans vi sov? Eller vilka aktier som gick upp eller ner? De som har ett särskilt intresse av dessa aktier, eller hockeyresultat får de säkert på annat håll ändå.

Så vad sägs om ett block kallat tekniknyheter i nyheterna? Facebook köper WhatsApp. Vad innebär det i praktiken för oss som använder WhatsApp? Apple har lagat ett viktigt säkerhetshål i iPhone, bör man uppgradera? Vad är risken om man inte gör det? I Google maps kan man numera få reseförslag med kollektivtrafiken i Sverige. Eller säga till telefonen ”OK Google, I want to buy some beer” och få en karta till närmaste Systembolaget. Miljontals Svenskar använder de här prylarna/funktionerna varje dag. Nyheter som rör dessa prylar och deras (nya/förändrade) funktioner bör ha ett större nyhetsvärde än 3-2 till Vancouver.

Jobb, jobb, jobb… eller?

Nu är det supervalår och mer och mer kommer börja höras om jobben. Att alla ska ha jobb är en självklarhet, det är bara frågan om hur dessa jobb ska skapas som skiljer partiblocken åt. Staten åt vänster, marknaden åt höger.

Men låt mig fråga en sak. De här jobben… vad ska folk göra?

Ett jobb är ju trots allt inget självändamål. Det är någon, som behöver ha något utfört, där hen behöver ta in andra människor för detta, som skapar jobb. Det måste finnas ett behov.

Det måste alltså finnas någonting, som en människa ska kunna utföra bättre och/eller billigare än en maskin, för att detta behov ska uppkomma, och maskinerna blir bättre och bättre för varje dag. Yrken har alltid försvunnit, så det är inget nytt. Knappast någon jobbar idag med järnsmide, svärdtillverkning eller isbrytning. Men nu går det himla fort. Folk får sparken inte för att de är dåliga på det de gör, eller det går dåligt för deras företag, utan för att deras tjänster inte längre efterfrågas. Och aldrig kommer efterfrågas igen, därför att utvecklingen, tekniken, inte kommer backa.

Vi har på senare år sett många yrken försvinna, och fler kommer stryka med.

Inom en ganska snar framtid kommer t.ex. datorstyrda bilar. Det kör redan sådana i USA, på försök. Helt automatiska, utan förare. I vanlig trafik. En dag kommer de köpas in av taxibolag, och över en natt kommer taxiföraryrket att förändras för alltid. Taxi är bara ett exempel, men tänk vad trevligt det vore att köra en långtradare från Norrland till södra Spanien, utan pauser och utan lön till förare. Hur mycket pengar kan man egentligen spara? Och om det visar sig att de automatiska bilarna kör bättre och säkrare än de framförda av mänskliga förare, finns det någon som helst anledning att låta människorna köra bil i trafik? Vilket jobb kommer yrkesförare kunna få?

Kommer ni ihåg den här reklamfilmen som Lexus har gjort? The Hard Way? Hur robotar kopierar de bästa billackerarna, för att bilarna alltid ska vara av absolut bästa kvalité? Och sen då? Vad ska lackerarna göra sen, när roboten målar själv, bil efter bil? Inte får de väl betalt för att titta på?

Jag är absolut inte emot teknikutvecklingen, men jag inser någonstans att det kommer behövas en strukturförändring.

Så ju snarare vi accepterar att vi aldrig kommer skapa arbetstillfällen för alla, desto bättre. Vi kommer tvärt om gå mot en större och större arbetslöshet, som kommer vara det nya normala. Vi kommer behöva ställa om oss, både ekonomiskt och mentalt till att leva i en värld där många, kanske till och med de allra flesta, inte har ett arbete att utföra. Detta ställer enormt stora krav på oss som samhälle. Tänk på det, nästa gång du ser en partiledardebatt om jobben.

Äpplen och Androider

Jag kom att tänka på en sak. När man pratar telefoner/plattor med iPhone/iPad/Android-användare, så brukar iPad/iPhoneanvändarna prata om bra saker/funktioner/appar hos sina iPad/iPhone. Androidanvändarna brukar prata om…. dåliga saker med iPad/iPhone. Det är väldigt sällan man hör någon spontant säga något bra om sin Androidtelefon eller padda.