Varför beter sig folk som de gör på internet? Jo, de vet helt enkelt inte hur de annars ska bete sig. Ingen har någonsin berättat det för dem.

Ingen normalt funtad vuxen person kommer gå runt på stan och skratta högt åt folk med handikapp, med annan etnisk bakgrund, med talsvårigheter eller en fläck på kläderna. Han kommer inte pissa ner på spåret på pendeltågsstationen, skrika högt rakt ut i luften om han vill något, avbryta totala främlingars samtal för att meddela att det är tråkigt och han kommer inte heller välta omkull gamla gubbar med rollatorer för att det är humor.

Men samma person kommer bete sig precis så i samma stund han sätter sig framför sin dator. På chattar, internetforum, facebook… you name it. Han kommer dessutom vara totalt oförstående till folk som försöker tala honom tillrätta.

Varför är det så? Anonymitet sägs vara problemet. Kanske till en viss del. Men vi är också rätt anonyma ute på stan och skulle slippa undan med mycket som vi ändå inte gör. Det är bristen på utbildning och kanske framför allt bristen på ”vuxna” förebilder som är problemet.

Varför beter vi oss inte på stan som människan i exemplet ovan? Jo, för att våra föräldrar, lärare, kompisar och även ”samhället” (tv, tidningar, osv.) har, sen vi var små, berättat och visat hur vi ska bete oss som vuxna människor. Men ingen har berättat hur vi ska bete oss på nätet. Det borde ingå som ett ämne i skolan så fort man lärt sig skriva.

Jag har precis kommit tillbaka från en långhelgresa till Paris. Det nya med den resan mot alla tidigare var att varken jag eller frugan tog med oss våra kameror. Vi har inte ens tänkt tanken, visade det sig.

En tanke slog mig faktiskt för något år sen. Vad är det för mening att springa runt på ett museum och ta bilder på föremål? Oavsett vad du har med dig för utrustning och hur bra du är som fotograf så hittar du garanterat en bättre bild av föremålet på nätet på bara någon minut. Tagen under bättre ljusförhållanden, av ”husets fotograf”, efter stängning, utan massa folk runt omkring… så varför bära med sig en kamera? Om man inte är fotograf förståss och då tar det lite som en sport. Men jag är inte fotograf och förmodligen inte de flesta turister heller.

Visst, man vill ha bilder av sig själva och varandra på avlägsna platser, det förstår jag, och där är mobilkamerorna ofta tillräckliga. Man brukar ju endå knappt titta på bilderna man tagit. Man kör kanske igång ett bildspel när familj eller vänner kommer på besök, som ingen ser hälften av innan de tröttnar, eller så lägger man upp de på Flickr, Picassa, eller Facebook. Så det räcker om kvalitéen blir tillräckligt för att skryta var man varit.

Appropå skryta… det är ju en funktion som bilder brukade ha. Titta var jag har varit! Men nu räcker det att bara checka in på Facebook (eller Gowalla, Forsquare eller var man nu har sina vänner).

Så, checka in på varje plats du kommer till (det hjälper dig dessutom att minnas var du har varit) och ta inga bilder av tavlor på muséer (de finns att hitta på nätet). Insup atmosfäreen och njut istället.

Eller har jag fel?

Senaste dagarna har det blossat upp en debatt om olovlig utvisning av tiggande romer till Rumänien.

Polisen misstänker att det är organiserat tiggeri. Folk som bussas hit, lever 29 personer i en lägenhet och förmodligen utnyttjas av ligor.

Vi har ju redan i Sverige en lag som med bra resultat löser ett liknande ”problem”, dvs. prostitutionen.  Den enklaste lösningen på tiggeriproblemet är att kriminalisera ”torskarna”. Straffa alla de som ger tiggarna pengar, gärna ordentligt, t.ex. med 6 månaders fängelse, så försvinner problemet och tiggarna.

Och när detta är gjort, kan man ta sig an gatumusikanterna. 😉

I datorsammanhang blev 80-talet hemdatorns år. Det fanns lika många datorvarianter som det finns mobiltelefonmodeller idag.  Amstrad, Amiga, Atari, Macintosh, Spectrum, Commodore, IBM och allt vad de hette.

Under 90-talet försvann de flesta, och IBM-klonerna tog över. Det blev inte så mycket datormärke, utan operativsystem, som blev det viktiga. Och där sopade Microsoft mattan med sitt Windows och allt vad det innebar. Efter att Windows 95 lanserades såg det ut som om inget skulle kunna stoppa Microsoft. I princip hela kontors- och dataspelbranchen vilade på Microsofts programvara. Microsoft förstod även vikten av internet och kom ikapp på den fronten, med en webbläsare som länge var totalt dominerande. Men man byggde också hårdvara: tangentbord, möss, joystickar. Microsoft betydde innovation och kvalité.

När 00-talet kom, hade ett sökmotorföretag blivit större än alla andra, eftersom det var så minimalistiskt. Google levererade bättre sökresultat snabbare, och utan en plottrig ”portal”. Man insåg värdet i riktade textannonser och är nu de facto standard i internetannonsering. Google har även tagit fram (eller köpt in) applikationer för dokumenthantering direkt på webben. Med ett kontorssvit, mailprogram, videochatt, kommande eget operativsystem, och en massa annat men framför allt sin sökmotor och sina annonser äger Google 00-talet.

Nu kommer 10-talet. Mörka moln börjar synas på Google-himlen. Moln som bör kännas bekanta för Microsoft. Google har helt enkelt blivit för stort. Stämningar kommer tätt, innehållsleverantörer hotar med att blockera Googles sökmotor. Googles stora satsning,  Wave, ser ut att floppa. Kommande operativsystemet, Chrome OS, ser ut att vara lite för mycket webbaserat för att på riktigt ersätta de andra, även om det har potential.

Under tiden som allt detta pågick har ett litet datorföretag rest sig ur askan. Apple. Med snygga, moderna datorer, musikspelare och telefonen iPhone, men framför allt, med butiken iTunes store. Det är svårt att sia om framtiden, för visst kan Google krossa iPhone med Android, och billiga Google-datorer med Chrome OS kan ta över världen… men jag ser någonstans ett Apple, som tar för sig mer och mer. Med iTunes strore som gemensam bas för försäljning och uthyrning av allt från musik, filmer, iPhone-appar till datorprogram och spel för direkt nerladdning. Kanske även uthyrning av bilar eller annat, direkt från Apples butik. Men det är butiken som är styrkan. Den kommer nog behövas öppnas för fler aktörer, åtminstone delvis… vi får se.

Efter att Resumé nyligen släppte nyheten att Bonnier är på väg att byta CMS för sina största sajter till Episerver hördes det en hel del röster om att Drupal skulle vara ett likvärdigt eller rentav bättre alternativ för Bonnier. För sajter som Di.se, Dn.se, Sydsvenskan, Expressen… kom igen.

Jag säger inte att Drupal är totalt värdelöst, för det är trots allt ett hyffsat komplett CMS som man får out-of-the-box, men det räcker inte långt när det gäller sajter av den här storleken och komplexiteten.

Låt mig ta upp några exempel. Det finns betydligt fler, men här kommer ett par stycken.

Myten om moduler till allt mellan himmel och jord

Joakim Jardenberg reagerar på sin blogg på att det endast finns ”ytterst få” Extras (motsvarande moduler i Drupal) registrerade på Episervers sajt. Det finns ju tusentals för Drupal. Men det är en sanning med modifikation.  Drupals moduler finns inte på riktigt. Förutom de välkända som Nodequeue, Views, CCK, och ett par till (som alla har en motsvarighet i Episerver out-of-the-box) finns det inte många som faktiskt fungerar, är uppdaterade, eller intressanta för en bredare publik. Flera registrerade Drupalmoduler är dessutom bara idéer, utan en enda rad kod. The Drupal Way. Publicera allt öppet, så kanske någon hakar på. Eller inte.  Andra moduler har blivit övergivna så fort deras skapare hittade ett riktigt jobb. Episerver bygger på .Net-platformen och där finns ju rätt många högklassiga moduler att tillgå om man nu skulle vilja ha sådana.

Men det spelar ingen roll egentligen, eftersom de här modulerna används inte i så här stora sajtbyggen.Vare sig det gäller Episerver eller Drupal, så skrivs de affärsanpassade modulerna in-house.

The Drupal Way

Drupals absolut största användargrupp är små sajter som ligger på webbhotell och drupalkärnan är anpassad så att den ska vara enkel att använda för dessa användare. Även om det offentligt pratas och skrivs allt mer om Entreprise Drupal så är det rent av omöjligt att få in de förändringar som behövs i Drupalkärnan. Stora, prestandakrävande stajter ser lite annorlunda ut under huven än små privata bloggar. Att t.ex. lagra cachedata i databas är ett skämt. Men de stora sajterna är så få till antalet att deras krav inte kommer med. Men det är Open Source, så man får göra sina egna ändringar i Drupalkärnan (och flera sajter gör det). Och sen applicera dem varje gång Drupal släpper en uppdatering. Om och om igen, version efter version.

Sättet Drupal är skrivet på

Uppyggnaden med moduler som krokar in på olika ställen på sidan var säkert state of the art för ett sånt system när det begav sig. Idag stödjer t.o.m. PHP objektorienterad programmering.  Dessutom körs alla modulerna på alla sidor, vilket gör att sajten antingen måste ha få sidor (sidmallar) eller lite funktionalitet. Eller få besökare. Annars håller det inte.

Prestanda och tillgänglighet

Ta di.se som exempel. Det brukar ligga runt 100 artikelpuffar på förstasidan. Flera av dem har dessutom kopplade artiklar. Förutom puffarna ligger det listor med mest lästa, mest kommenderade, mest skickade, börstips, börsfokus, telegram… En förstasida bestående av sisådär 200-300 noder utvalda av nära en halv miljon noder, som ska levereras ett par hundra gånger i sekunden. Det får en Drupalinstallation att sätta sig i ett hörn och gråta en skvätt. Även med cache påslaget. Och då är detta bara första sidan.

Vidare ska de här sajterna aldrig ligga nere. Om sajten är nere i en minut så påverkas tiotusentals besökare. Drupal klarar inte en kontrollerad större uppdatering utan att tas ner.

Teknik

Vi har Drupal med PHP och MySQL på ena sidan mot Microsoft .NET och MS SQL Server på andra sidan. De spelar inte ens i samma liga. Visst kan man få PHP och MySQL göra rätt mycket om man slänger hårdvara på dem med i enterprisesammanhang så saknas det rätt mycket. Både vad gäller funktionalitet och prestanda.

Framtidssäkert

Det system som Bonnier nu bygger bör vara framtidssäkert. Med facit i hand så har ju Dn.se och Di.se hållit fast vid sina respektive CMS-system i över 10 år. Vem vet när det blir dags för nästa satsning av denna storlek?  Det sägs att valet av Episerver är en inlåsning medan Open Source inte är det. Men är det så? Är det säkrare att satsa på ett företag (som det dessutom går rätt bra för) eller på ett löst sammansatt gäng människor som skriver varsin modul.  Inte ens Acquia räddar biffen idag. Vad händer om en utvecklare av en Drupalmodul blir sjuk? Eller råkar ut för något? Eller bara tappar intresset? I teorin kan ju ”någon annan ta över” men på riktigt? I några Open source projekt blir det så, men i de flesta inte. Jag tror inte att finns någon risk att Drupal går under inom en överskådlig framtid däremot kan någon av de viktiga modulerna, som ofta underhålls av en enstaka eldsjäl, sluta utvecklas eller hamna på efterkälken. Ska då Bonnier ta över utvecklingen av modulen? Det är nog inte riktigt deras affärsidé.

Det finns flera lyckade projekt där rätt så stora och kända sajter använder Drupal. Det skulle säkert även gå att skriva om Drupal så att det funkar för Di.se och Dn.se. Det skulle säkert gå att segla jorden runt i en optimistjolle också. Men varför? När man väljer ett CMS så gör man det för att bygga sina funktioner runt det, inte att skriva om det. I så fall skulle man ju lika gärna kunna skriva sitt CMS själv till att börja med.

Drupal kommer kanske någon gång att nå den mognad där den kommer vara intessant för stora sajter. Men den är inte där i version 6, kommer inte vara där i version 7 och förmodligen inte i 8 heller. Och Bonnier byter system nu, inte om fem år.

Därför tror jag mer på Episerver än Drupal i det här fallet.

Nu har jag alltså gjort det jag i så många år skrattat åt. Jag bestämde mig för att starta en blogg.

Jag är till vardags utvecklare i ett rätt så stort familjeföretag 😉 Jag har haft internetkonto sen innan HTTP, och är alltid uppkopplad.

Tanken med bloggen är att lufta några idéer och tankar som jag då och då brottas med. Främst inom ämnen som internet, teknik och media. Det lär väl slinka in en och annan politisk kommentar också. Speciellt när politik och internet möts.

Jag har startat den här bloggen främst för att skriva av mig. Du får stå ut med att bloggen har stadardtema och relativt lite lullull. Det kommer kanske ändras någon gång, men inte nu.

Det här får avsluta mitt första blogginlägg någonsin. Men innan jag går, för att få det överstökat (kalla det fördomar jag har om bloggare)… här kommer en nytagen bild på min katt.